Ligger och
drar mig så länge jag kan men kl 04.24 lokal tid orkar jag inte längre. Inte så
konstigt, eftersom igår (förrgår?...) var klockan halv två på eftermiddagen vid
den här tiden. Om ni förstår…
Jag började
med att lösa ett endags kollektivtrafikkort för 5$, och tog spårvagnen till Old
Town där jag bytte till buss ut till Mission Beach. Bussarna hade utfällbara handikapprampar och cykelhållare frampå.
Mission beach var en relaxad strand, åtminstone så här kl 8 på morgonen. Jag doppa fötterna i Stilla Havet, såg gubbarna och fåglarna fiska. Det var minst fem sorters fåglar som jagade; fiskmåsar, vadare och gäng med riktigt stora glidare som nästan surfade på vågorna. Efter en timme provade jag en mexikansk dricka kallad Jarritos som ska vara en slags mandarindricka. Inte så dum.
Mission beach var en relaxad strand, åtminstone så här kl 8 på morgonen. Jag doppa fötterna i Stilla Havet, såg gubbarna och fåglarna fiska. Det var minst fem sorters fåglar som jagade; fiskmåsar, vadare och gäng med riktigt stora glidare som nästan surfade på vågorna. Efter en timme provade jag en mexikansk dricka kallad Jarritos som ska vara en slags mandarindricka. Inte så dum.
SÅ ska ett klassiskt nöjesfält se ut
Stilla Havet
All in the line of duty... ;-)
Mandarindricka från Mexiko
Efter att ha
tänkt vandra till Sea World ett tag lessnade jag nära målet (ork, intresse,
pengar), och tog en annan spårvagn till downtown SD. Där blev det klädshopping
till familjen (helt OK priser, särskilt när det man hittar inte direkt kan hittas
i Sverige). Särskilt kul var det för en nörd att gå in i en
media/spel/musikbutik med alla kul acsessories som tröjor, datortillbehör och
andra pryxlar. Jag provade på en bar med lätt mexikansk tema. Maten var
skitgod, ”Sopa Trio” hette det och jag är fel person att beskriva det. Efter det
bar det hem för eftermiddagsvila.
På kvällen
var jag först in på Office Depot, en slags Amerikansk Clas Olsson, som räddade
min vecka genom att de hade den adapter jag behövde för min dator. Nej, jag
åkte inte utomlands utan adapter, men jag hade bara testat den på min ”smalhövdade”
iphoneladdare. Datorladdarens runda (vanliga) kontakt passade inte i min adapter,
vilket gav mig lätt panik, men nu löste det sig. Sedan var det dags för en
chansning, baseball.
San Diego
Padres (Munkarna) spelar i högsta divisionen, men ligger långt ner i tabellen.
Så passande då att de mötte Colorado Rockies som ligger efter SDP. Jag kunde
inget mer om baseball än det jag sett på film, dvs nästan noll, men jag kan
intyga att 30 minuters instudering av wikipediasidan och erfarenhet av
brännboll räkte mer än väl för att under kvällen lista ut grunderna i spelet. SDP
kunde avgöra matchen och vinna med 9-5, en till synes rättvis seger även om det
kan svänga snabbt som jag förstod. Fyra homerunslag tror jag hemmalaget gjorde,
det var svårt att missa pga fyrverkerierna och smällarna varje gång det skedde.
Det finns så mycket att säga om hela upplevelsen, men jag kan varmt rekommendera
att besöka en baseballmatch om man vill uppleva amerikansk kultur på plats.
Stämningen var bra och jag såg en hel del småbarnsföräldrar med barn. Det fanns
gott om alla fasciliteter på området också. Go San Diego Padres!
Nationalsången förstås. Att upplevas på plats.
Strikes, Balls, Innings, Outs, Homeruns, Bases, you name it...
Ärligt talat: Jag frös så hacka tänderna på slutet i min t-shirt och shorts, så en mysig SD-tröja satt helt rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar