Sista dagen i San Diego hade bara 2 timmar panel, så det skippade jag och passa på att åka runt till ställen jag inte hunnit till eller som jag ville återbesöka. Det har varit en fantastiskt intressant upplevelse båda på och utanför konferensen. Nu ska jag försöka smälta det här efter att jag överlevt hemresans 17 timmar också. Och dygnsomställningen (igen).
Först blev det Nationalmonumentet Cabrillo ute på landtungan vid Point Loma, mest för utsikten in över San Diego och ut över Stilla Havet. På väg ut dit passerade bussen typ 500 meter med gravar över stupade soldater, ni vet rad på rad med likadana vita gravstenar. Det är vid sådana tillfällen man förstår vad USA:s världsmakt kostar i enskilda människoliv (oavsett orsak och verkan). Påmindes hur aktiva soldater i inledningen fick en liten hyllning vid baseballmatcherna jag var på.
Ser ni ubåten på väg in till hamn?
Utsikt västerut över Stilla Havet. Om man har tur ska man kunna se valarna passera.
Dryg rackare som dök upp och förstörde mitt foto. ;-P
Nationalmonumentet är till för att ära Juan Rodriguez Cabrillo som med sitt skepp var den första europen att 1542 sätta sin fot på nuvarandes USA:s västkust.
Intressant grej att alla nationalparkerna var samordnade, verkade som man försökte liksom ge parkerna sina egna distinkta stilar, kanske locka folk att liksom "samla" på besök. Något för Sverige?
Efter Cabrillo och Point Loma blev det Mission Beach där jag började besöket i San Diego. Stranden reckommenderas, och det kändes aldrig trångt eller så. Vattnat var riktigt svalt, om jag ska vara ärlig, och brisen tog i så att det blev precis lagomt varmt om man lade sig ner på handduken och gosade ner sig med en keps över huvudet. Som jag vill ha det alltså. Efter att ha samlat snäckor och riktigt njutit av detta, dvs efter en dryg timme (haha, jag vet, men sån stranddyrkare är jag....), så bar det iväg till nästa mål efter att ha ätit en Burrito.
Han liksom sprang i det grunda vattnet och slängde den lilla brädan framför sig och gled ett tiotal meter. Vet ej vad det kallas, men såg soft ut.
Spontanstannade en halvtimme vid en stor "swap day" loppis på en stor parkering. Köpte lite till barnen etc, men såg också detta. Några dollar styck tror jag det var, men köpte inget. ;-)
Mina gamla slitna springskor och mina nya lyxiga ECCO-vandrarkängor som de reade ut i en butik i Fashion Valley. Lite spontant, men jag har faktiskt inga stövlar inför fjällvistelsen kommande vecka. Hade ingen plats för skorna så de skänkte jag bort till en luffare som verkade uppskatte det. Jag har ett par gamla springskor som jag kan använda tills vidare.
Lite innuendo här, eller?
Corn Pops var en ny bekantskap för mig.