Veckans kpop: Ze:a

Ze:a är ett pojkband med nio medlemmar (Moon JunYoung på bilden ovan). Deras singel från i år, Phoenix, är en riktig skön dänga i mina ögon, kanske den bästa de gjort.

• Ze:a - Phoenix (Videon. Låten. Allt sitter där.)
• Ze:a - Aftermath
• Ze:a - Watch out
• Ze:a - Mazeltov
• Ze:a - Here I am
• Ze:a - All day long (om man är inbitet fan)

K indie: The Koxx

När nu kpop:en kanske är på väg att slå igenom på allvar, vill jag gärna berätta lite om den indiescen som finns i Sydkorea. Först upp är The Koxx (japp, inte det smidigaste namnet, men whatever...) som har en synth-rock-känsla som för tankarna till New Wave och 80-tal.

• The Koxx - Oriental Girl
• The Koxx - Love Dance
• The Koxx - Trojan Horse
• The Koxx - By The Way
• The Koxx - Echo
• The Koxx - 12:00
• The Koxx - Trouble maker
• The Koxx - The Words
• The Koxx - A Fool Moon

Pre-emptive strike: kpop, gubbsjuka och kulturcentrism

Om man nu som jag tror att kpop:en är på väg att slå igenom på allvar, så tänker jag nu föregripa den moralpanikattack som givetvis några kulturdebattörer och moralkonservativa kommer lyfta när de ser chansen att få några artiklar publicerade i DN etc.

Exempel 1: GP Basic - Game

När man som novis tar sig en titt på koreanska popvideor, särskilt som europe, slås man lätt av att sångerskorna och sångarna ser rätt unga ut, vilket också stämmer. Många av de största grupperna som varit med ett tag har en medelålder kring 22 år, men det är inte ovanligt med medlemmar som är under 18 år, och GP Basic blev omdebatterat tom i Sydkorea eftersom de vid debuten hade en medlem som inte fyllt 14 år. Självklart har debatten kopplingar till sexualiseringen, men det är också en fråga om att de ska kunna hantera kändisskapet. Samtidigt har vi i Sverige inte speciellt mycket lyft på ögonbrynen när artister som Robyn eller Carola debuterade. Jag tror detta delvis har att göra med att asiater i våra ögon ser yngre ut. 

För en längre artikel om detta, läs gärna mer på seoulbeats.

Exempel 2: J Rabbit, i en musikvideo med Kim Jin Pyo - "Mister"

För att komplicera det ytterligare finns det en stark patriakalisk tradition i sydkorea, och åldergränsen enlig t lag för att få ha sex är endast 13 år. Det gör att unga kvinnor, ja tjejer helt enkelt, är en del av en tradition som även om den sakta förändras också kräver en medvetenhet om de strömningar som potentiellt finns bakom delar av kpop-kulturen. Mer här och här om korea och sexualitet. 

När det gäller J Rabbit ovan så är de unga damerna faktiskt 25 år gamla och fullt byxmyndiga med marginal. De är dessutom för ovanlighetens skull två indielusiker som gör sina egna låtar. Texten är också faktiskt riktigt bra, men är för moralister en flört med åldersskillnaden (som i och för sig i detta fall är charmigt beskriven). Texten implicerar att hon är för ung för honom, men att när hon blir gammal nog kan de bli ihop. Lust och fägring stor, någon?

Åter igen är det en fråga om betraktarens öga, och måste få förbli så, och det vore sjukt om mangadebatten (sjuk i sig själv) skulle fortsätta in i kpop:en. Samtidigt har vi en o-stolt historia av moralpanik (kulturhuset i stockholm...) så jag blir troligtvis besviken.

Färger - gillar dem

Lek du också på Budskapsbyggaren ;-P

Veckans kpop: G-Dragon

Förut skrev jag om Big Bang, men det känns som om G-Dragon borde få ett eget inlägg, särskilt i och med nya singeln Crayon som är en skön blandning av dagisnivåsurrealism och glad koreansk rapp. 

Get your Cray - on!

• G-Dragon - Coup D'etat
• G-Dragon - Michi-GO
• G-Dragon - Crayon
• G-Dragon - A Yo
• G-Dragon - Heartbreaker
• G-Dragon - One of a kind
• G-Dragon & TOP ft Park Bom (2NE1) - Oh Yeah (Live)

Gangnam style: kpop goes mainstream...och fred på jorden?

Jag har pushat för kpop på mina bloggar ett tag nu, och tecknen på att det koreanska popundret nu på allvar börjar etablera sig blir och fler. Sedan ett par månader tillbaka kan jag hitta de flesta tophittarna på iTunes. Det skrivs tidningsartikalr om poundret, ofta på ekonomisidorna, men även som kulturfenomen.
Frågan är om inte fenomenet Gangnam Style med artisten PSY är det slutgiltiga steget för att etablera kpop:en i Sverige, om inte som en favorit bland alla, så åtminstone som subkultur bland andra. Videon har spritt sig som en löpeld på nätet i hela världen. Jag ser den visas på elevernas skoldatorer, den kommenteras i media, och till och med spinoff's på videon på YouTube visas ofta i +1 miljon visningar.

• PSY - Gangnam Style (På väg mot 300 000 000 visningar!!)
• PSY - Daddy
• PSY - Napal Baji
• PSY - Gentleman
• PSY ft Hyuna - Gangnam Style (Ny version där sångerskan Hyuna som bara dansade i första videon nu får sjunga också. Kanske bättre till och med, om än mindre skojig.)
• Teens react to Gangnam Style - självklart ska videon utsättas för metafenomenet videosar med ungdomar som tittar på videosar.
• Britney Spears does Gangnam Style, med PSY. Och han charmig också! ^_^
• UFC Fighter gör lite Gangnam Style
• Gangnam Style - Indonesia flash mob
• Gangnam Style med amerikanskt brottarteam

Det riktigt knäppa är att, efter att ha tittat på alla dessa yttringar kring samma fenomen fylls jag av en hoppfull känsla av tillförsikt inför framtiden. Alla dessa helt olika människor som trots allt reagerar på ganska lika sätt säger en del om likheter snarare än olikheter, och att det finns en växande "världskulturgemenskap". Jag vet det är lite pretto, men någonstans känns det som att sakta men säkert skapas det band på olika plan som gör att världen krymper och för oss närmre varandra.

Tips: Om ni vill se mer av PSY:s humor, se tex Right Now.

Inkomstskillnader i Sverige: effekter av bidrag och skatt

SVT har på sin statistiksida SVT Pejl lagt upp statistik i diagramform om svenskarnas inkomster och inkomstskillnader. Lätt att leka med och få en bild av läget, jag kan göra en här.
Det första diagrammet visar på fördelningen av månadsinkomster efter att kapitalinkomster och bidrag lagts till, en slags bruttoinkomst när samhället lagt till sin transfereringspolitik (dvs omfördelat resurser):

Den röda kurvan är endast löneinkomster och den blå med alla inkomster inräknade. Det blir ganska tydligt att den svenska modellen där de med låg inkomst generellt sett får det bättre. Det syns genom puckeln vid c:a 14 000 kr, vilket då alltså utgör en slags norm. Här ska nämnas att pensionärer räknas med.
I diagram 2 har skatt lagts till och då får vi nästa effekt, och det är en förstärkning av samhällets "normerande" effekt, där inkomstsskillnader trycks ihop.

Här kan vi se kanske en av grundbultarna till Moderaternas framgångar, eftersom alla över c:a 22 000 kr i månaden här beskattas hårdare än snittet, medan inkomstintervallet 5000 - 22 000 kr inte har så mycket att vinna på det hela. Intressant nog finns de största potentiella väljargrupperna för Moderaterna inte i de extremaste inkomsterna utan snarare mellan 22 000 - 40 000 kr. 

Jag föreställer mig att det i dessa två diagram kan utläsas mycket av huvudargumenten för S- och M-politisk debatt.

Mandopop - Jolin Tsai(蔡依林)

Jolin Tsai (dåligt uppdaterad wikipediasida, denna är mer intressant), ibland kallad för en taiwainesisk Britney Spears, har en rad med hittar bakom sig (inom genren Mandopop), alla med ett riktigt catchigt sound. Det finns några uppenbara ripoffs, men klart sevärt om man gillar asiatisk pop och kan stå ut med en del stundtals överdrivet rumpvickande. Låtarna nedan är bara ett urval.

• Jolin Tsai - Fantasy
• Jolin Tsai - Dr Jolin
• Jolin Tsai - The great artist
• Jolin Tsai - Butterfly (my favorite)
• Jolin Tsai - Play
• Jolin Tsai - Phony Queen
• Jolin Tsai - Love Player (yep, Pepsi ad all over it ^_^)
• Jolin Tsai - Butterflies in my stomach 
• Jolin Tsai - Medusa
• Jolin Tsai - Love Love Love
• Jolin Tsai - Let's move it
• Jolin Tsai - Mr Q
• Jolin Tsai - Black haired beatiful
• Jolin Tsai - Bravo Lover (early song, unembarassed "borrowing" from Depeche Mode)

Trip to South Africa, Day 6: Rock art!

I havent much time to blog today, having been out in the "wild country" and taking pictures with the infrared camera of (finally!) rock art, and now I'm going out to dinner soon.

My hotel, High street 137:

 The rock art site. Yes I'm wearing skiing clothes in several layers, but this was the first day I didnt acually have use for them. It was roughly 30 degrees at the site at most.
The thing with South Africa, like most countries, is that they have nothing like the "allemansrätt", ie most of the land is hedged in and owned by someone, so our guide, an archeolgist, had to borrow some keys from the helpful farmer owing the lands.

A partial hand painted on the rock, the other half being lost due to weathering. The motives varies very greatly in quality, from simple human lookalikes to finely drawn hunters and trees and strang beings.

SO, this is my last chance to blog for this trip, at least while on it. Tomorrow we will be traveling to Uppington, and then into Namibia, ending up in Gobabeb research station on saturday evening, where we will stay until wednesday for the SAAG conference. Then its more photographing in the Cederberg, and then the flight home from cape Town via Doha in Qatar. Be seeing you all!

Trip to South Africa, Day 5: Cell phone and sunshine hunting

Day 5, 4^th of September

We were at the doors of the dinner room at breakfast time, just to be able to get time to eat breakfast before the field trip, and hurried through that. Sadly enough our guide for the day had to cancel and postpone until tomorrow, so instead I recorded three 5 second time series at different times during the day of how the sun affects the temperatures at engraved stone plaquettes. My problem was that the sun didn’t want to show its lovely face, so I ended up “camping” 1h hour beside the church, working on my laptop. Later I found a second rock plaquette at the inner yard of the university.

Grahamstown down high street sometimes really looks lika an American frontier city a la some western movie:

At the lower end of the street is the derelict train station and an old locomotive:

Wanting to be able to actually talk with my family I wanted to buy a payphone of the cheapest sort, but it turned out I actually needed to both visit the local municipality office and get a special document (“proof of residence” I think it was. Bring your passport.), and then bring it and the passport to a *good* telephone store (I chose MTN). Before learning all this from Jan I just went into some store and bought a phone which proved to be a) without a working battery, b) without any SIM card and c) a used one. I returned that one…

The phone cost 169 RAND (~150 SEK), simple NOKIA telephone which was a nice history lesson of a time before iPhone; the hateful T9 function (I loathe autocomplete), actually using buttons, and all these menus. On the other hand: being able to phone home. A call for about 3-4 minutes didn’t actually cost more than maybe 8 RAND. I will have to double check that with a second call later on.

Jan and I were then invited again to Ians, where Jan treated us all with pancake wraps with brie cheese, homemade tapenade and salad. Delicious, and I managed to grab the spot infront of the heater… ;-)