Veckan kpop(?): Aziatix

Med ökande internationalisering av kpop:en så uppstår förstås en fråga om var gränserna för genren kpop går. Det är egentligen ointressant; bra musik är bra musik och tvärtom, men för många fans är det ändå en diskussionsfråga.
För mig finns det vissa element som brukar förekomma i musik för att den ska kallas kpop, alla med kärnan i genrens namn "kpop", dvs koreansk pop :

1. Koreansk sång
2. Asiatiskt utseende och ursprung på sångarna (och minst hälften koreaner)
3. En estetik som ofta består i tydlig danskoreografi och över huvud taget väl- och detaljplanerade videosar.
4. (Oftast) en grupp med ett större antal medlemmar med distinkta roller eller "karaktärer"

Undantag från de oskrivna reglerna går förstås att göra, men som regel krävs alla fyra för att det ska kallas kpop. Om man tex gör avsteg från nummer 3 så har vi som regel bytt till genren "K indie", och när artister framträder som soloartister är det ofta som tillfälliga avsteg från sitt medlemskap i en grupp, även om det finns en hel del avsteg här (BoA är kanske det främsta exemplet).

Med orsak av detta tänkte jag länka lite musik av Aziatix. Vid första ögonkastet känns det kpop, men sedan börjar man fundera. Engelsk sång. Alla födda eller uppväxta i USA. En musik och estetik som är snarare västerländsk än kpop. Jag skulle säga att de fortfarande kan klassas som (bland annat) kpop, men de är snarare en del av en internationell arena, precis som många svenska grupper som knappast kan beskrivas som distinkt "svenska". Det är väl lite som skärningen i ett Venndiagram kan man säga. Vad tycker ni? Lyssna själva.

• Aziatix - Alright
• Aziatix - Cold
• Aziatix - Speed of Light
• Aziatix - A Game (vet inte om jag ska skratta åt texten ...)
• Aziatix - Ready, Set, Go (Låt för sommar-OS i år, snyggt tecknat i videon)