När jag såg Batman nyligen, I USA dessutom, var en av de centrala poängerna för mig personligen hans osvikliga lojalitet och osjälviskhet mot sin stad och dess befolkning. Eftersom han är en isolerad superrik miljonär som gör allt för egna pengar borde det vara naturligt att se hans kamp som ett indirekt argument för styrkan i ideellt engagemang och den privata sektorns inneboende vilja att i slutändan ge tillbaka till det gemensamma. Jag fick dock en helt motsatt association häromdagen - någonstans blandades hans anonymitet (som Batman), hans lojalitet mot "arbetsgivaren" och folket, och att "lönen" var i högsta grad inre tillfredsställelse än världslig till att innebära att han för mig blir det (om än macho, överdriven, extrem) offentliga samhällets förkämpe. På något konstigt sätt.
Med den tanken glider jag över till den privatisering som pågår i Sverige. En poäng som gjorts ofta kring främst vänsterns oro över privatiseringen är att bakom orden om utförsäljning, vinstuttag och kvalitetssänkning döljer sig oron att dess fotfolk som hamnar i privata företag ska upptäcka alternativen till triangeln offentligt - fack - socialdemokrati och "förborgerligas".
Resonemanget är att när vi arbetar för en offentlig arbetsgivare ser vi oss som en förlängning av det offentliga och känner en stor lojalitet mot staten. Det är trots allt den som både är vår arbetsgivare och som "betalar" (via våra skattepengar iofs) för det arbete som utförs av den arbetsgivaren.
Med privatiseringen skiljs dessa två åt. Det offentliga betalar fortfarande för tjänsterna, men det är en annan part som vi arbetar hos som utför tjänsterna. Nu blir istället "kunderna"; sjuka, elever, äldre, som blir vår tydligaste motpart. Då uppstår en mer nyanserad bild av kollektivt och privat, och lojalitet blir ett mer individuellt beslut.
Personligen anser jag att mycket av de problem som kan förekomma i privat sektor faller under två kategorier:
1. Fel som även finns i offentlig sektor, alltså inget att diskutera i ett snävt "privat" sammanhang. De flesta uppblåsta artiklarna i media hamnar här.
2. Dålig upphandling. Offentliga upphandlare måste sköta detta bättre. Kvalitet. Uppföljning. Flera alternativ. LOV. Ska de' va' så svårt?
Privat sektor är ingen välgörenhetssektor, dess enda syfte är att tjäna pengar, lustigt hur ofta man inte fattar detta. Det är hur vi reglerar detta, och hur vi som kunder "röstar med plånboken" som avgör. Sunkiga produkter, snusk, dålig TV, osv? Jamen vi köper ju det. Sann demokrati. Men denna sanning sätts ofta ur spel i offentlig upphandling. Man måste ha konkurrens om man har upphandling, annars ska det inte handlas upp alls.
