Landsbygden är ett särintresse?

Vad är landsbygdspolitik? Vad är det att vara ett särintresse? Först lite historia, så som jag ser den ur mitt personliga perspektiv.

Centerpartiet har en historia som ett parti som representerade bönderna och deras behov, vilket i princip innebar landsbygdens intressen. Idag är de flesta som bor på landsbygden sysselsatta med yrken som inte är så kallade gröna näringar, och många (de flesta) identifierar sig inte med Centerpartiet när de går till val. Inte ens majoriteten av bönderna röstar på C längre. Centern har med sina rötter i självständiga jordbrukares behov och solidariska lantbrukssamhällen haft en naturlig position i mitten mellan den kollektiva vänstern och den ekonomiskt sinnade högern. Fram till Alliansens skapande i Högfors av Maud så var det ingen som förvånades över att C gjorde upp i frågor både till höger och vänster, precis som miljöpartiet gör idag. Lika lite som mp vill eller mår bra av att cementera sig i det rödgröna lider nu många i C av att förknippas med en hel del av den ”tuffare” politiken i Allianssamarbetet, främst då inom arbetslöshetspolitiken och omsorg.

Hur som helst, med den extrema urbanisering som pågår i Sverige (vi är ”världsledande” inom det) så har C’s väljarbas också krympt på landsbygden och växt i städerna. Hur går det ihop? Jo, som jag nämnde tidigare har vi haft en liberal ådra i partiet, även om den som regel varit av den så kallade ”socialliberala” ådran, en beteckning som är oklar men är tänkt att signalera en ”snäll” form av frihetsivrande och avreglering. Vi har även försökt konkretisera de naturliga drag av miljötänk, entreprenörskap och feminism som funnits under ytan i partiet. Detta har gått si så där, eftersom ingen av dessa spår egentligen är det som är hjärtat och ryggraden i partiet. MP är partiet för miljö, moderaterna för företagare/höginkomsttagare och i liberala frågor har vi att kämpa med fp, v, mp och pp för att nämna de som tagit mandat i riksdags- eller EU-val.

Om du frågar en vanlig Svensson om vad C står för, vilka som röstar på C, vad tror du de svarar då? För även om detta är klyschor så säger det något om ”baslinjen” för partiet, om dess grundimage. Jag är säker på att de allra flesta säger något på temat om bönder, lantisar eller så, och några enstaka få kanske säger något kopplat till extrem liberalism för att de läst om Stureplanscentern. Detta kan tyckas ointressant, men detta är en sanning som jag insett inte går att komma ifrån.

Som parti bör man spela på sina styrkor och hantera sina svagheter. Vår styrka är en (fortfarande) hyggligt stor trovärdighet i landsbygdsfrågor, även om den blir skörare och skörare för varje år av kompromisser med allianskollegor och EU, och en förmåga att locka kvinnor och pragmatiska människor. För ute i kommunerna, ute i landsbygdskommunerna, där är vi fortfarande ett parti att räkna med. När jag åkte upp till Dalarna nyligen noterade jag att jag passerade tre kommuner i rad som styrdes av kvinnliga C-kommunalråd (Gagnef, Leksand och Rättvik) och inte sällan är samarbetet med S inte alls någon konstighet ute i vardagspolitiken i landet. Centern har en styrka i att vi ofta kan erbjuda kompetenta ledare med en allroundförmåga att leda, och detta ska vi vara tacksamma för. Nej, det är på riksdagsplanet problemen finns, då land- och stadsbehov ställs mot varandra, då väljarbaserna smetas ihop. Då har vi ett problem, för det som också pågår är att Centerpartiet består av en åldrande medlemskår, och de som kommer in nya är inte bönder utan har en spridning över alla yrkeskategorier. Tex gick C framåt i Danderyd efter förra valet, och då just pga att man i flera områden gjort en rockad med Moderaterna och var mer för avreglering och frihetsfrågor än M varit förr. Många av jordbrukarna, som mer och mer blir storföretagare, verkar rösta på M. Jag ser också tvärtom hur M även i Västmanland gör framstötar just mot bönderna för att fånga upp dem till nästa val (också).

Sanningen är den att jag inte tror att vi kommer kunna bli det där förstahandsvalet som liberalt parti, inte ens under Annie Lööf. Efter snart ett år skulle vi annars börjat se avtrycket av detta i frågor som avlyssning, ACTA, osv. Där kommer mp och pp vara förstahandsvalet, på forum får C fortfarande massor med skit för sveken med FRA mfl. Därför bör vi lägga fokuset på en moderniserad landsbygdspolitik som lägger fokus på de som faktiskt bor på landsbygden; å ena sidan en politik som gör det möjligt för de gröna näringarna att verka och fungera på landsbygden, å andra sidan en politik för pendlare och småföretagare, där frågor som kollektivtrafik och rimliga miniminivåer på social service ska vara högt på agendan.

Jag förordar inte en bidragspolitik, utan det ska vara en politik av hjälp till självhjälp, men vi får inte överge delar av befolkningen. Annars är det liten skillnad mellan Ransta och Rosengård i samhället, och Rosengård snackas det om hela tiden i nyheterna. Vi vill inte öppna dörren för SD, eller hur?

Samtidigt måste vi också börja utbilda medelsvensson om hur stad och land hänger ihop. Jag kan bli lätt skogstokig på nissar i storstäder som helt seriöst tror att de är miljövänligare än någon som bor på landet, och som anser att landsbygdsbor är en belastning. Då har man tappat förståelsen för vad som verkligen är ett hållbart samhälle och var mat, luft och näring kommer ifrån. Naturens gåvor kan inte trollas fram bara vips så där, och man kan inte begära att bara råvaruproducenter ska bo i isolation på landet utan det behövs förstås ett socialt sammanhang med små samhällen också. Då måste samhället ställa upp med en rimlig nivå av social service. Den blir förstås lägre än i stan på flera områden, och med tjänster som kräver specialister osv får du bereda dig på att åka till stan, men grundvärden som post, pendling, telefon och internet och liknande bör ha rimliga nivåer.

Det finns också flera sätt att vidga landsbygdsfrågor till stadens problem. Geografiskt utsatta områden – ja det är ju förorterna också. Kollektivtrafikens brister – ja det gäller ju både stad och land. Skolor som läggs ner, stöd till ideella alternativ, stöd till små enheter – detta kan lyftas i stadsperspektiv också. Det går om man vill helt enkelt.

Det vi som bor på landet eller som tror att C’s historia av varm socialliberal politik har ett värde fortfarande så måste vi förstå att fler och fler inte förstår hur ett landsbygdstänk går till. För dem är många frågor som C driver utslag av särintressens framgångsrika lobbyism. Därför måste vi rädda vår trovärdighet som landsbygdsparti, utan att sluta utvecklas och förnyas förstås, innan det är för sent. Fredrik Reinfeldt kallade industrin för särintresse på förra årets Moderatstämma. Det var en förståelig men misslyckad positionering, gjord innan Stefan Löfven gjorde entre från industrifacken och nu har knyckt initiativet på arbetsmarknadsfrågor, men jag hoppas inte att C kommer därhän att vi kallar landsbygden för ett särintresse. Om vi skäms för våra rötter och vår historia vinner de som vill utarma landsbygden och därmed helheten. För om något så ÄR C landsbygden.

Utan den kan man lika gärna rösta på Piratpartiet.

Insändare: Korruption i Sala? Nej, antagligen inte!

Med anledning av en medborgarmotion som jag lämnat in till kvällen kommunfullmäktige i Sala skriver jag följande insändare till Sala Allehanda. Hoppas Hanna Westman och de andra i Salas Bästa tar det här på rätt sätt.
Korruption i Sala? Nej, antagligen inte!

Det politiska Sala har sedan majoritetsskiftet 2010, och innan dess för den delen, plågats av en debatt där företrädare för Alliansen och Salas Bästa utbytt kritik och negativa omdömen som är destruktiv i sin karaktär. Det har handlat om hur företrädare i sin egenskap av politiker ska sitta på dubbla stolar, gynna sig själva eller syssla med annat än det de får arvode för.

Med anledning av detta skrev jag en medborgarmotion till denna månads kommunfullmäktige där jag föreslår att Sala kommun går med i Sveriges Kommuner och Landstings Nätverk för korruptionsbekämpning. Detta kan låta som en provokation, men är tvärtom en möjlighet för alla att komma vidare. Nätverket handlar om att ledande tjänstemän och politiker i SKL utbyter erfarenheter, forskning och tips i preventivt syfte, och om detta görs i Sala skulle vi kunna hitta rutiner och förhållningssätt som lägger korten på bordet. Öppenhet, transparens och klara rutiner om hur uppdrag i och utanför politiken ska samordnas, kan om det genomförs flytta fokuset till de behov som är viktigare.

Debatten om politiska arvoden är bara ett av de exempel där processen förlängts för att partierna inte mötts i mer harmoni över blockgränserna. Visst fanns det saker att diskutera, men ingen vinner på att en flora av partier och enskilda företrädare nu plockar billiga poäng och smutskastningen av redan slitna småbarnsföräldrar och pensionärer som är våra politiska representanter på sin fritid fortsätter.

En av orsakerna till att jag tog timeout från politiken i vintras var just den bittra smaken i munnen som jag fick av kommunikationsproblemen och informationsbristen i Salas politik och styre. Det ironiska är att detta sker mellan partier som i grunden står för en sund ekonomi och ett starkt företagande, Alliansen och Salas Bästa. Så jag hoppas att detta förslag tas emot i positiv anda, jag tror kommunen vinner på att blicka framåt. 

En labyrint av rosor och mystiska män

Du och Han har varit ihop så länge du kan minnas. Han representerar tryggheten i ditt liv; han ordnar så ni har ett stadigt liv tillsammans med villa, Volvo och vovve. Visst har det funnits tuffa stunder men då har Han tagit de beslut som behövts, och saker har lugnat ned sig. Han är den som sköter ekonomin så du slipper oroa dig.

I ärlighetens namn har du haft ett par affärer ibland med Den Andre, och flera av era barn är Den Andres, men det har aldrig varit aktuellt att lämna Honom. Det som lockat med Den Andre, hans farlighet och osentimentalitet, är också det som gjort att du aldrig skulle ta steget.

Men så för sex år sedan hände något. Efter föregående otroheten då Den Andre tagit dig med på en sväng som skrämde mer än roade, hade du under tolv år förblivit Honom trogen. Han hade blivit mer och mer självsäker och pompös, samtidigt som du kunde märka förändringar hos Den Andre när du passerade honom på Systemet eller i affären. Samtidigt som Han allt mer tog dig för given så hade Den Andre verkat mogna till och blivit en vuxen (men fortfarande sexig) man. En minnesvärd höstnatt för sex år sedan tog du ditt pick och pack och flyttade till Den Andre, och trots obekvämheten med att bo med en man som tvingar dig att ta din del av ansvaret så har du förblivit kvar där längre än någonsin.

Samtidigt har du sett hur ditt ex gått igenom kris efter kris, och förra året kunde du se Honom på torget uppträdandes allmänt pinsamt. En blandning av genans och sorg har fyllt dig vid åsynen av din förra livsvän.

I vintras for du förbi Hans tomt och till din förvåning var det röjt och nymålat. På Hans arena på torget stod han inte att finna, inte heller på hans jobb på ”Holmen”. Döm till din förvåning när du passerar honom på postkontoret, utan mustasch och med ett mystiskt leende och säkert steg.

Något har hänt och du kan inte låta bli att attraheras av blandningen av trygga minnen och ny mystik. Vem är den där nya Han?

Tala är skit, men tiga är guld i svensk politik

Läser Fredrik "Tokmoderaten" Antonssons lite frustrerade blogginlägg om Stefan Löfvens framgångar som ny partiledare. Stefans tystnad har hittills inneburit en storartad tillväxt i väljaropinionen, vilket kan kontrasteras mot 2011 års talande Mustasch-Håkan som sänkte sitt parti mer och mer för varje nytt utspel.
Men egentligen, är det inte så att Alliansen får igen med egna pengar, och då tänker jag specifikt på om man jämför de potentiella statministrarna efter nästa val (ursäkta mig Annie). Ingen kan i ärlighet säga att inte Reinfeldts taktik vid problematiska mediadrev har varit att hålla sig undan och ligga lågt, och nu ger sossarna igen med samma taktik. Dessutom så förstärks situationen av att Stefan och hans ekonomiska talesperson Magdalena Andersson båda kommer utanifrån riksdagspolitiken och inte heller sitter där nu, en egenskap efterfrågad av många allianser btw. Detta "utanförskap" gör att de inte dras in i de sedvanliga riksdagsdebatterna och utspelen, och kan konstigt nog spela Stefan i händerna. Han kan likt kritikerna mot Washington i USA spela på detta i nästa val, kan jag tänka mig. Alliansen har, som alla andra regeringar som suttit vid makten, beslut och ansvar som ligger oss till last, och nu kan bli en tid när detta kommer upp till ytan. Då kan vi inte längre hålla fast vid en ickepolitik, det gäller att släppa sargen och utmana väljarnas fantasi och förhoppningar. Högerpolitik handlar om att våga, att lita till att folk vill. Annars kan vi lika gärna ge S & co fyra år vid rodret, så kan de lappa det som inte blev helt rätt med socialpolitiken, bre på med massa utbildning  och så mår alla lite så där småbra. ;-)

Fritidspolitiker är att inte ha någon fritid

Trots att det gått c:a en månad sedan jag hoppade av mitt "aktiva politiserande" händer det flera gånger per dag att jag slås av förändringen. Idag tex. Jag hade precis betalat biljetten vid tågstationen och insåg att jag under min 20-minutersväntan på tåget utan minsta stress eller dåligt samvete kunde plocka upp en bok och läsa den. Inte fundera över en motion, inte tänka startegi inför nästa KF/KS/annat möte. Inte fundera på förbättringar för Sala. Bar koppla av. Att trots 140% arbete och studier, 3 småbarn och rustningsobjekt till hus känna att man har tidsluckor är en sällsam känsla och talande för hur förrädiskt ett politiskt engagemang kan snirkla sig in i ens vardag. Jag ser hur andra småbarnsföräldrar kämpar med samma dilemma och försöker hantera det på olika sätt. Någon väljer att lägga yrkeskarriären på hyllan, någon annan gjorde som jag och trappar ner sitt engagemang i politiken.
Självklart är det upp till mig att reglera min egen vardag, och den tid jag lägger på politiken, men för mig var/ är det svårt att skruva ner engagemanget. Jag kan seriöst känna en lättnad när jag går på byn eller inne i Sala och ser ett problem eller en förbättringspotential, ja bara när jag ser en medmänniska, och veta att jag inte liksom "måste" fundera på hur jag ska förbättra situationen.
Här får jag inse att det som attraherade mig till politiken, människor och deras vardag, kanske också är det som är svårast att hantera. Att vara så där lagomt engagerad, eller att kunna koppla bort det så att man får plats med annat. För mig blev politiken som vatten som sipprade in mellan gruskornen, som fick de små lediga stunderna att bokas upp av tankar om politik.
Därför vill jag försiktigt hylla alla de som för några hundralappar om månaden kämpar på i politiken för att förbättra Sala och resten av Sverige. Det är ni och inte rikskändisarna i Stockholm som bär upp demokratin. Hoppas ni orkar fortsätta trots alla konstiga ideer som folk har om er. Kram.