En labyrint av rosor och mystiska män

Du och Han har varit ihop så länge du kan minnas. Han representerar tryggheten i ditt liv; han ordnar så ni har ett stadigt liv tillsammans med villa, Volvo och vovve. Visst har det funnits tuffa stunder men då har Han tagit de beslut som behövts, och saker har lugnat ned sig. Han är den som sköter ekonomin så du slipper oroa dig.

I ärlighetens namn har du haft ett par affärer ibland med Den Andre, och flera av era barn är Den Andres, men det har aldrig varit aktuellt att lämna Honom. Det som lockat med Den Andre, hans farlighet och osentimentalitet, är också det som gjort att du aldrig skulle ta steget.

Men så för sex år sedan hände något. Efter föregående otroheten då Den Andre tagit dig med på en sväng som skrämde mer än roade, hade du under tolv år förblivit Honom trogen. Han hade blivit mer och mer självsäker och pompös, samtidigt som du kunde märka förändringar hos Den Andre när du passerade honom på Systemet eller i affären. Samtidigt som Han allt mer tog dig för given så hade Den Andre verkat mogna till och blivit en vuxen (men fortfarande sexig) man. En minnesvärd höstnatt för sex år sedan tog du ditt pick och pack och flyttade till Den Andre, och trots obekvämheten med att bo med en man som tvingar dig att ta din del av ansvaret så har du förblivit kvar där längre än någonsin.

Samtidigt har du sett hur ditt ex gått igenom kris efter kris, och förra året kunde du se Honom på torget uppträdandes allmänt pinsamt. En blandning av genans och sorg har fyllt dig vid åsynen av din förra livsvän.

I vintras for du förbi Hans tomt och till din förvåning var det röjt och nymålat. På Hans arena på torget stod han inte att finna, inte heller på hans jobb på ”Holmen”. Döm till din förvåning när du passerar honom på postkontoret, utan mustasch och med ett mystiskt leende och säkert steg.

Något har hänt och du kan inte låta bli att attraheras av blandningen av trygga minnen och ny mystik. Vem är den där nya Han?

Tala är skit, men tiga är guld i svensk politik

Läser Fredrik "Tokmoderaten" Antonssons lite frustrerade blogginlägg om Stefan Löfvens framgångar som ny partiledare. Stefans tystnad har hittills inneburit en storartad tillväxt i väljaropinionen, vilket kan kontrasteras mot 2011 års talande Mustasch-Håkan som sänkte sitt parti mer och mer för varje nytt utspel.
Men egentligen, är det inte så att Alliansen får igen med egna pengar, och då tänker jag specifikt på om man jämför de potentiella statministrarna efter nästa val (ursäkta mig Annie). Ingen kan i ärlighet säga att inte Reinfeldts taktik vid problematiska mediadrev har varit att hålla sig undan och ligga lågt, och nu ger sossarna igen med samma taktik. Dessutom så förstärks situationen av att Stefan och hans ekonomiska talesperson Magdalena Andersson båda kommer utanifrån riksdagspolitiken och inte heller sitter där nu, en egenskap efterfrågad av många allianser btw. Detta "utanförskap" gör att de inte dras in i de sedvanliga riksdagsdebatterna och utspelen, och kan konstigt nog spela Stefan i händerna. Han kan likt kritikerna mot Washington i USA spela på detta i nästa val, kan jag tänka mig. Alliansen har, som alla andra regeringar som suttit vid makten, beslut och ansvar som ligger oss till last, och nu kan bli en tid när detta kommer upp till ytan. Då kan vi inte längre hålla fast vid en ickepolitik, det gäller att släppa sargen och utmana väljarnas fantasi och förhoppningar. Högerpolitik handlar om att våga, att lita till att folk vill. Annars kan vi lika gärna ge S & co fyra år vid rodret, så kan de lappa det som inte blev helt rätt med socialpolitiken, bre på med massa utbildning  och så mår alla lite så där småbra. ;-)