Inkomstskillnader i Sverige: effekter av bidrag och skatt

SVT har på sin statistiksida SVT Pejl lagt upp statistik i diagramform om svenskarnas inkomster och inkomstskillnader. Lätt att leka med och få en bild av läget, jag kan göra en här.
Det första diagrammet visar på fördelningen av månadsinkomster efter att kapitalinkomster och bidrag lagts till, en slags bruttoinkomst när samhället lagt till sin transfereringspolitik (dvs omfördelat resurser):

Den röda kurvan är endast löneinkomster och den blå med alla inkomster inräknade. Det blir ganska tydligt att den svenska modellen där de med låg inkomst generellt sett får det bättre. Det syns genom puckeln vid c:a 14 000 kr, vilket då alltså utgör en slags norm. Här ska nämnas att pensionärer räknas med.
I diagram 2 har skatt lagts till och då får vi nästa effekt, och det är en förstärkning av samhällets "normerande" effekt, där inkomstsskillnader trycks ihop.

Här kan vi se kanske en av grundbultarna till Moderaternas framgångar, eftersom alla över c:a 22 000 kr i månaden här beskattas hårdare än snittet, medan inkomstintervallet 5000 - 22 000 kr inte har så mycket att vinna på det hela. Intressant nog finns de största potentiella väljargrupperna för Moderaterna inte i de extremaste inkomsterna utan snarare mellan 22 000 - 40 000 kr. 

Jag föreställer mig att det i dessa två diagram kan utläsas mycket av huvudargumenten för S- och M-politisk debatt.

En labyrint av rosor och mystiska män

Du och Han har varit ihop så länge du kan minnas. Han representerar tryggheten i ditt liv; han ordnar så ni har ett stadigt liv tillsammans med villa, Volvo och vovve. Visst har det funnits tuffa stunder men då har Han tagit de beslut som behövts, och saker har lugnat ned sig. Han är den som sköter ekonomin så du slipper oroa dig.

I ärlighetens namn har du haft ett par affärer ibland med Den Andre, och flera av era barn är Den Andres, men det har aldrig varit aktuellt att lämna Honom. Det som lockat med Den Andre, hans farlighet och osentimentalitet, är också det som gjort att du aldrig skulle ta steget.

Men så för sex år sedan hände något. Efter föregående otroheten då Den Andre tagit dig med på en sväng som skrämde mer än roade, hade du under tolv år förblivit Honom trogen. Han hade blivit mer och mer självsäker och pompös, samtidigt som du kunde märka förändringar hos Den Andre när du passerade honom på Systemet eller i affären. Samtidigt som Han allt mer tog dig för given så hade Den Andre verkat mogna till och blivit en vuxen (men fortfarande sexig) man. En minnesvärd höstnatt för sex år sedan tog du ditt pick och pack och flyttade till Den Andre, och trots obekvämheten med att bo med en man som tvingar dig att ta din del av ansvaret så har du förblivit kvar där längre än någonsin.

Samtidigt har du sett hur ditt ex gått igenom kris efter kris, och förra året kunde du se Honom på torget uppträdandes allmänt pinsamt. En blandning av genans och sorg har fyllt dig vid åsynen av din förra livsvän.

I vintras for du förbi Hans tomt och till din förvåning var det röjt och nymålat. På Hans arena på torget stod han inte att finna, inte heller på hans jobb på ”Holmen”. Döm till din förvåning när du passerar honom på postkontoret, utan mustasch och med ett mystiskt leende och säkert steg.

Något har hänt och du kan inte låta bli att attraheras av blandningen av trygga minnen och ny mystik. Vem är den där nya Han?

Fritidspolitiker är att inte ha någon fritid

Trots att det gått c:a en månad sedan jag hoppade av mitt "aktiva politiserande" händer det flera gånger per dag att jag slås av förändringen. Idag tex. Jag hade precis betalat biljetten vid tågstationen och insåg att jag under min 20-minutersväntan på tåget utan minsta stress eller dåligt samvete kunde plocka upp en bok och läsa den. Inte fundera över en motion, inte tänka startegi inför nästa KF/KS/annat möte. Inte fundera på förbättringar för Sala. Bar koppla av. Att trots 140% arbete och studier, 3 småbarn och rustningsobjekt till hus känna att man har tidsluckor är en sällsam känsla och talande för hur förrädiskt ett politiskt engagemang kan snirkla sig in i ens vardag. Jag ser hur andra småbarnsföräldrar kämpar med samma dilemma och försöker hantera det på olika sätt. Någon väljer att lägga yrkeskarriären på hyllan, någon annan gjorde som jag och trappar ner sitt engagemang i politiken.
Självklart är det upp till mig att reglera min egen vardag, och den tid jag lägger på politiken, men för mig var/ är det svårt att skruva ner engagemanget. Jag kan seriöst känna en lättnad när jag går på byn eller inne i Sala och ser ett problem eller en förbättringspotential, ja bara när jag ser en medmänniska, och veta att jag inte liksom "måste" fundera på hur jag ska förbättra situationen.
Här får jag inse att det som attraherade mig till politiken, människor och deras vardag, kanske också är det som är svårast att hantera. Att vara så där lagomt engagerad, eller att kunna koppla bort det så att man får plats med annat. För mig blev politiken som vatten som sipprade in mellan gruskornen, som fick de små lediga stunderna att bokas upp av tankar om politik.
Därför vill jag försiktigt hylla alla de som för några hundralappar om månaden kämpar på i politiken för att förbättra Sala och resten av Sverige. Det är ni och inte rikskändisarna i Stockholm som bär upp demokratin. Hoppas ni orkar fortsätta trots alla konstiga ideer som folk har om er. Kram.