Jag har pushat för kpop på mina bloggar ett tag nu, och tecknen på att det koreanska popundret nu på allvar börjar etablera sig blir och fler. Sedan ett par månader tillbaka kan jag hitta de flesta tophittarna på iTunes. Det skrivs tidningsartikalr om poundret, ofta på ekonomisidorna, men även som kulturfenomen.
Frågan är om inte fenomenet Gangnam Style med artisten
PSY är det slutgiltiga steget för att etablera kpop:en i Sverige, om inte som en favorit bland alla, så åtminstone som subkultur bland andra. Videon har spritt sig som en löpeld på nätet i hela världen. Jag ser den visas på elevernas skoldatorer, den kommenteras i media, och till och med spinoff's på videon på YouTube visas ofta i +1 miljon visningar.
Det riktigt knäppa är att, efter att ha tittat på alla dessa yttringar kring samma fenomen fylls jag av en hoppfull känsla av tillförsikt inför framtiden. Alla dessa helt olika människor som trots allt reagerar på ganska lika sätt säger en del om likheter snarare än olikheter, och att det finns en växande "världskulturgemenskap". Jag vet det är lite pretto, men någonstans känns det som att sakta men säkert skapas det band på olika plan som gör att världen krymper och för oss närmre varandra.
Tips: Om ni vill se mer av PSY:s humor, se tex
Right Now.
