I
förra omgången av forskningsskolan i Geografi vid Uppsala Universitet skrev Lars Arvidsson i sin licentiatuppsats
"Från Mål till Måltid" om hur det i stället för mål om en viss andel ekologisk mat i det offentligas inköp är viktigare att vi ställer krav att hela processen är hållbar. Det fick mig att tänka på när Stefan Hellstrand var på
besök i Ransta och föreläste om just hur bristfällig märkningar som "koldioxidneutral" kan vara. Nyligen skrev också riksdagsledamoten Staffan Danielsson om att det är
viktigare att ställa höga krav på miljö- och djurskydd än att det är ekologiskt märkt, eftersom det är det som utmärker och fördyrar svenska mat. Om vi inte har dessa krav med i upphandlingen, vilket är tillåtet i EU, drar vi undan mattan för svenska bönder. Som även Ola
skriver så ger
Miljöstyrningsrådet oss kött på benen om vilka möjligheter som finns. Det är upp till bevis kommuner och landsting, helt enkelt.
