Sala Kulturskola sjöng i Missionskyrkan

Var med min son idag när hans Silverrösterna sjöng i Sala Missionskyrka för skolbarn i Sala. Skickade in följande text och bilder till Sala Allehanda.

Alla kanske inte hörde Guds ord, men vi var många som var saliga när Sala Kulturskolas erfarna och yngre förmågor spelade och uppträdde i Sala Missionskyrka på fredagen den 19 april. Förutom ett antal av oss föräldrar var sätena fyllda med ungdomar från Åkra-, Valla-, Lärkbacks- och Särskolan. I sann svensk allsångsanda var åhörarna också med och höjde sina stämmor i flera sånger vilket gav ett rejält tryck i salen. 

Helt passande med tanke på att Sala Missionskyrka är byggd 1903 och därmed har den ljusa och dynamiska stilen kallad Jugend, vilket betyder just ungdom. Ljusa färger, stora glasfönster och en allmän färgsättning a la Carl Larsson bildade bakgrund när bekanta visor från Chess och på nyckelharpa blandades med årets favoriter från melodifestivalen, YOHIO och Sean Banan, till allmänt jubel och spontan sång från åskådarna. Vi fick även höra stämningsfull musik från Sagan om ringen.

Musikerna turades om att i god bildningsanda inflika korta mellanspel om instrumentens namn eller annat intressant, utan att tappa den uppmärksamhet som är så flyende i de yngre skolstadierna. När unga Khoshi, som övat solosång i Kulturskolans försorg, sjöng Loreen’s My Heart Is Refusing Me var publiken trollbunden igen, och de yngsta förmågorna i Silverkören sjöng Danny’s Amazing med passion. Det är svårt att inte dra slutsatsen att det idag är i Melodifestivalen som många moderna låtklassiker blir till, åtminstone för de som är barn just nu. Här måste en gammal fan av ”skränig musik” notera att många av låtskrivarna till denna musiktävling skrivs av före detta hårdrockare, vilket säger en del om genrens underliggande kvalitéer när väl ljudnivån och det tuffa uttrycket satts i perspektiv.

I dessa tider där helgens Kulturnatta kan upplevas föregå en kommande natt för hela Kulturskolan kan skribenten inte heller annat än lite nöjsamt notera att föräldrar från hela det politiska spektrumet var här och lämnade sina barn till kören, vilket likt Khosi’s solosång är en ljusstråle av hopp om att den unga kulturens hjärta i kommunens försorg kommer leva vidare, oavsett stålbad och lokalbyten. Allt annat är otänkbart, åtminstone för oss som ser vad den ger i glädje och självförtroende för de som får chansen.

Rundtur i Sala till bad, kultur och entrecote

Så kom då solen till slut idag! Jag hade sparat upp en hel hög med ställen i Sala, främst i den västra kommundelen, som vi nu avverkade med stor nyfikenhet (mest från mitt håll på vissa av målen), och det var en mycket lyckad dag. Låt mig få avhandla resmålen i kronologisk ordning:

(Klicka för större bild)

1. Svartådalens bygdecenter.
Detta är som en lokal turistinformation, bemannad och med gott om broschyrer och information. Jag plockade på mig en hög med dem.
2. Paradisbadet.
Detta var en riktig juvel, särskilt eftersom de flesta redan arbetar, så var den lilla men naggande goda stranden nästan tom. Helt underbart. Vi doppade bara benen, men det sägs vara långgrunt också. Lekplats, många bord att sitta vid, ombyteskurer och utedass finns. Rekommenderas. Skylt finns (norr om platsen, försök inte åka in vid Hörnsjöfors bruk).

3. Hörnsjöfors gård och bruk
En chansning som gav ett stopp vid infoskylt där barnen fick mata kor, så de var lyckliga och jag lättad.
4. Västerby kvarn
Restaurerad kvarn. Ingen aktivitet i övrigt (vad vi kunde se), men kanske värd ett andningsstopp? Den ligger bara några hundra meter in på vänster sida, håll koll skyltning saknas.

5. Cafe Valvet
Kyrkans cafe/second hand/kiosk/post/apotek. Vi stannade och åt glass. Frågar man snällt kan man få låna toalett också utan problem.
6. Västerfärnebo Handelsbod.
Som alla andra butiker kämpar den med att överleva, att nog med folk ska handla lokalt. Jag köpte lokalproducerad entrecote och korv, att bjuda frun på imorgon.
7. Stävrebadet
Trevligt andningshål och badplats vid camping (som inte känns påträngande det minsta), med sandstrand och brygga (inte så långgrunt, så vill man dyka kanske det går bra säger badkrukan).

8. Stora Hällsta Kvarn.
Ett stort urval av mjöl,kross, etc och kakor. Butiken ligger upp på gården. Ska erbjuda kött och ägg ibland också. Tyvärr hade jag inte med mig kontanter när jag var in, men en titt han jag ta. Man får ringa på klockan så kommer de. Ska åka förbi igen med kosing.

Allt i allt ett fantastisk påminnelse om hur mycket Sala kan erbjuda på nära håll. Det bästa idag var nog Paradisbadet, men allt var faktiskt positivt (förutom att jag glömt kontanter till kvarnen), så jag skriver det här som ett tips till er som ska turista i sommar i Sala.

Insändare: Korruption i Sala? Nej, antagligen inte!

Med anledning av en medborgarmotion som jag lämnat in till kvällen kommunfullmäktige i Sala skriver jag följande insändare till Sala Allehanda. Hoppas Hanna Westman och de andra i Salas Bästa tar det här på rätt sätt.
Korruption i Sala? Nej, antagligen inte!

Det politiska Sala har sedan majoritetsskiftet 2010, och innan dess för den delen, plågats av en debatt där företrädare för Alliansen och Salas Bästa utbytt kritik och negativa omdömen som är destruktiv i sin karaktär. Det har handlat om hur företrädare i sin egenskap av politiker ska sitta på dubbla stolar, gynna sig själva eller syssla med annat än det de får arvode för.

Med anledning av detta skrev jag en medborgarmotion till denna månads kommunfullmäktige där jag föreslår att Sala kommun går med i Sveriges Kommuner och Landstings Nätverk för korruptionsbekämpning. Detta kan låta som en provokation, men är tvärtom en möjlighet för alla att komma vidare. Nätverket handlar om att ledande tjänstemän och politiker i SKL utbyter erfarenheter, forskning och tips i preventivt syfte, och om detta görs i Sala skulle vi kunna hitta rutiner och förhållningssätt som lägger korten på bordet. Öppenhet, transparens och klara rutiner om hur uppdrag i och utanför politiken ska samordnas, kan om det genomförs flytta fokuset till de behov som är viktigare.

Debatten om politiska arvoden är bara ett av de exempel där processen förlängts för att partierna inte mötts i mer harmoni över blockgränserna. Visst fanns det saker att diskutera, men ingen vinner på att en flora av partier och enskilda företrädare nu plockar billiga poäng och smutskastningen av redan slitna småbarnsföräldrar och pensionärer som är våra politiska representanter på sin fritid fortsätter.

En av orsakerna till att jag tog timeout från politiken i vintras var just den bittra smaken i munnen som jag fick av kommunikationsproblemen och informationsbristen i Salas politik och styre. Det ironiska är att detta sker mellan partier som i grunden står för en sund ekonomi och ett starkt företagande, Alliansen och Salas Bästa. Så jag hoppas att detta förslag tas emot i positiv anda, jag tror kommunen vinner på att blicka framåt. 

Insändare: Pendlare är ett hälsotecken för Sala

Jag vet inte om jag är dum i huvudet som ger mig in i att skriva till debattsidan i Sala Allehanda igen, men å andra sidan är nog det här inskicket för snällt för att komma in gissar jag. ;-P

Poängen är att man ska bliva vid sin läst och göra det man är bra på på, Sala bör spela på sina styrkor och inte vara en Wannabe. I Sala Allehanda onsdagen den 20/6 -2012.
OBS: Tidningsversionen har tappat ett "inte" i meningen "Samtidigt får aldrig närhet bli en ursäkt för att inte eftersträva kvalitet, just skolorna är ett exempel på när detta skulle kunna vara frestande." , vilket gör det lite förvirrande. Men visst, det tryckfelet finns bara med i några tusen kopior i pappersupplaga också... *tandgnissel* Tonen på artikeln får förhoppningsvis avslöja vad jag menar.

Pendlare är ett hälsotecken för Sala

En del oroas över Uppsalas, Västerås och Stockholms närhet och vill armbågas med dem. Det är ett feltänk. Vi bör inte rädas utpendlingen utan se den för vad den är; att folk är villiga att resa långt till sina jobb för att få bo kvar i vår kommun. Vi kan aldrig konkurrera i storlek med kommersen i tex Erikslund i Västerås eller med det akademiska Uppsala. Nej, Salas styrka är just dess småskalighet och individualitet. En landsbygd som kryllar av initiativ, en stad som känns lätt intim och en förskola uppskattad av till och med Skolinspektionen är tecken på att det finns värden utöver de rent urbana.

Landsbygden är också en nyckel till det mervärde som gör kommunens självbild till vad den är. Oavsett var man bor i Sala kan man inte undvika att känna att man är en del av grönare helhet, samtidigt som en stuga eller två aldrig är långt borta ute i naturen. Kommunen måste stödja detta i stort och smått. Låt folk och företag få göra det de gör bäst själva, och låt kommunen göra det andra.

Gör slag i saken och bygg norr om järnvägen, gärna studentlägenheter och – korridorer, och förtäta centrala Sala, detta är en utveckling som sker överallt i Sverige. Många vill kunna bo i mindre kommuner men vill samtidigt arbeta i storstäder. Storstäderna har jobbkluster som vi i svårligen kan erbjuda i lilla Sala, men vi kan locka människor att bosätta sig här.

Generellt sett måste kommunens representanter ligga på alla instanser som råder över läns- och rikstrafiken så att våra intressen hamnar högt på dagordningen. Bygg också ut bredbandet, både det i marken och det mobila nätet. Vi måste se till att pendlingsförutsättningar och skolgångsmöjligheter planeras långsiktigt och med breda politiska majoriteter. Samtidigt får aldrig närhet bli en ursäkt för att inte eftersträva kvalitet, just skolorna är ett exempel på när detta skulle kunna vara frestande.  Endast det bästa är bra nog för våra barn. Kort sagt, gilla Sala för det som är bra, och gör det andra bättre.

Mikael Jonsson(C), pendlare

Fritidspolitiker är att inte ha någon fritid

Trots att det gått c:a en månad sedan jag hoppade av mitt "aktiva politiserande" händer det flera gånger per dag att jag slås av förändringen. Idag tex. Jag hade precis betalat biljetten vid tågstationen och insåg att jag under min 20-minutersväntan på tåget utan minsta stress eller dåligt samvete kunde plocka upp en bok och läsa den. Inte fundera över en motion, inte tänka startegi inför nästa KF/KS/annat möte. Inte fundera på förbättringar för Sala. Bar koppla av. Att trots 140% arbete och studier, 3 småbarn och rustningsobjekt till hus känna att man har tidsluckor är en sällsam känsla och talande för hur förrädiskt ett politiskt engagemang kan snirkla sig in i ens vardag. Jag ser hur andra småbarnsföräldrar kämpar med samma dilemma och försöker hantera det på olika sätt. Någon väljer att lägga yrkeskarriären på hyllan, någon annan gjorde som jag och trappar ner sitt engagemang i politiken.
Självklart är det upp till mig att reglera min egen vardag, och den tid jag lägger på politiken, men för mig var/ är det svårt att skruva ner engagemanget. Jag kan seriöst känna en lättnad när jag går på byn eller inne i Sala och ser ett problem eller en förbättringspotential, ja bara när jag ser en medmänniska, och veta att jag inte liksom "måste" fundera på hur jag ska förbättra situationen.
Här får jag inse att det som attraherade mig till politiken, människor och deras vardag, kanske också är det som är svårast att hantera. Att vara så där lagomt engagerad, eller att kunna koppla bort det så att man får plats med annat. För mig blev politiken som vatten som sipprade in mellan gruskornen, som fick de små lediga stunderna att bokas upp av tankar om politik.
Därför vill jag försiktigt hylla alla de som för några hundralappar om månaden kämpar på i politiken för att förbättra Sala och resten av Sverige. Det är ni och inte rikskändisarna i Stockholm som bär upp demokratin. Hoppas ni orkar fortsätta trots alla konstiga ideer som folk har om er. Kram.