Hade en del semifilosofiska tankar om livets (a)symmetri när jag och min fru lämnade in ansökan om skilsmässa för ett tag sedan. Idag var det ytterligare ett sådant tillfälle.
Efter fyra veckors sökande efter lägenhet och ett antal nitlotter fick jag plötsligen ett kontrakt idag. Det är en 3:a i Vallby, vilket är det absolut största jag kan tänka mig som ensamstående. Lättnaden är enorm, nu vet jag lite mer om hur hösten ser ut i alla fall, och de andra kan planera för den också.
Min poäng är i varje fall att för ganska precis 10 år sedan kom jag (som nyexad gymansielärare) till Västerås för arbetsintervjuer på Rudbeckianska respektive Wenströmska gymnasiet. Då valde jag Wenströmska, men nu arbetar jag på Rudbeckianska. Då valde vi en lägenhet i Vallby (i 1,5 år innan huset i Ransta inköptes), och nu återvänder jag bara ett stenkast från den gamla. Vallby nu som då är ett underskattat, trevligt och grönt område med upprustade lägenheter för bra hyror. Vid den tiden ungefär blev vår första dotter till, nu har vi trebarn och (äldsta) dottern har blivit 11. Då som nygifta, nu som nyskilda.
Både dagen då jag sökte jobb och idag var det Power Big Meet i Västerås, Sveriges och ?världens? största möte för veteranbilar. Tänk er att komma från akademiska Uppsala med Norrlandsband, till ingenjörsstaden Västerås med Mälardalskänsla och där mötas av Hells Angels - hakkors och raggarbilar överallt. Den bilden tog det ungefär 10 år innan den numera ligger med som en rolig bild av flera av gurkstaden.
Hur som helst, min reflektion är att livet som medelålders verkar innebära fler och fler upplevelser av dejavu nedmixade i helt nya upplevelser. Det är en fascinerande och tankeväckande erfarenhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar