Amatörreferat från Hillary Clintons besök

När jag var in på Facebook i fredags fick jag syn på att miljöminister Lena Ek bjöd på biljetter till USA:s utrikesministers, Hillary Clinton, stopp på Fotografiska idag där man skulle avhandla SLCP, Short-Lived CLimate Pollutants. Först till kvarn var det och jag hade turen att få komma. SJ skötte sig och gjorde att jag kunde anlända i tid. Efter identifiering och säkerhetskontroller så var det en timmes väntande innan Lena Ek och Hilary Clinton kom in i salen, med Kronprinsessan Victoria och Carl Bildt i sällskap. De hade då först haft rundabordsmöten med miljöforskare (Johan Rockström mfl) och industrirepresentanter (bla från Scania).

Iden är att organisationen CCAC, startad av sex länder där USA och Sverige ingick, agerar under FN:s miljöprogram (UNEP), och att den ska vara en organisation där saker ska hända. Går man med har man accepterat att miljöpåverkan finns och att man tänker agera. Det ska ske genom kommunikation om de möjligheter som redan finns och teknikutbyte. En organisation för do:ers kan man säga, vilket jag gillar starkt.
Jag är ingen expert på detta men en av poängerna var att, till skillnad från den mer långsiktiga och diffusa klimatförändringen och dess agerande ämnen, så är kortlivade föroreningar som sot och metan mycket mer tacksamma att angripa eftersom åtgärder så snabbt ger resultat. Professor Johan Rockström tog som exempel OS i Beijing där det länge var tveksamt om maraton skulle gå att springa pga soten i luften. Då stängde man sonika av alla fabriker i området under en period - och vips så fick man renare luft. 
Det betonades flera gånger att detta förstås inte ska ersätta det långsiktiga arbetet och hanterandet av långsammare processer, och att det inte bara ska handla om att peka på kokeldar i Afrika och smutsiga industrier i Asien, utan detta är en win-win-situation. Väst har miljöteknik att erbjuda och sälja, olje&gas-industri att hantera, och insikten har ökat kraftigt om hur klimatet samspelar på större områden än man tidigare trott. USA ska skärpa utsläppsgränserna så att varje liter räcker dubbelt så långt.
Industrirepresentanter talade också om hur en kombination av förbättrad teknik och mänskligt beteende tillsammans kan göra att fokuset inte blir på att begränsa transporter (bara) utan att göra det hållbarare.

Privata observationer:
- Hilary Clinton har blivit äldre (förstås) och hade en avslapnad kombination av humor och fokus.
- Carl Bildt verkade vara i diplomat-mode, tog ingen plats alls utan deltog diskret.
- Victoria har lite star quality. Hon såg precis ut som på bilderna i verkligheten.
- Vad mycket folk det är omkring på sådana här arrangemang. Stor apparat.
- Efter att ha sett människorna så påminns man om att det är organisationer och kollektiv som spelar roll i slutändan. Miljöpolitik måste alltid vara en group effort, inget enmansrace för några få.

En realistisk miljöpolitik?

Per Ankersjö(C) skriver på dagens DN Debatt om hur en nyanserad miljöpolitik skulle kunna se ut. Väl värt att läsa och fundera över. Intressant att bara 4% av de särskilt "miljömedvetna" verkligen lever som man lär. I ett Sverige där den nya stadskyrkan är miljötänkande med mp som överstepräster så är det en påminnelse om att de flesta inte orkar leva en vardag styrd av religion. Morötter först, pinne sedan, och en tro på att miljöpolitik ska vara något som lockar inte hotar.
Miljöpartiet behövs som en slags garant för att miljöfrågorna hålls "skarpa", tror jag, men det är en realpolitik a la det Per föreslår som bör styra. Där hoppas jag också att Centerpartiet kan vara en förkämpe, gärna med andra partier. De gröna näringarna på landsbygd och i stad kan ge Sverige ett fortsatt välstånd, och faktiskt än högre livskvalitet. Samtidigt får det inte bli en lam fernissa under vilken naturen missköts, utan poängen är att vi inte ska naivisera den samvaro som människor och resten av naturen lever i. 99% av vår natur är idag en natur där människor och vår verksamhet är en integrerad del. Det är det "naturliga" idag. Att försöka återskapa någon slags urnatur är inte möjlig.Vi måste vara ärliga om vad vi har och vad vi vill ha, och hur vi gör detta hållbart, både biologiskt, ekonomiskt och socialt. Vi kan fylla landsbygden med små jordbruk och grön energiproduktion, eller vi kan den som ett andningshål för helger och fritid, eller ett reservat för djur och rovdjur, men vad vi än gör är det vi människor som gör ett val, och i alla fallen går det att få det hållbart. Väljer man det ena kanske det andra måste väljas bort.Poängen är att det är att göra det enkelt för sig att bara snacka snömos och dutta med styrverktyg och förbud. Någon måste våga stå för en helhet bortanför politiskt bekväma positioner i miljödebatten, och ta ansvar för helheten.